Idag gästas vi av Katarina Waderius som skriver om sin författarresa.

Jag började skriva dikter redan som barn/tonåring efter en rad trauman och förluster. Då skrev jag för att orka hantera mitt liv och allt kaos det orsakade. Att skriva deckare var något som kom som en blixt från klarblå himmel.

Jag hade inte ens en helhet i huvudet när boken skulle börja skrivas så boken fick ”leva sitt eget liv” och jag märkte allt eftersom att en hel del var självupplevda situationer. De flesta av karaktärerna fanns ju redan eller funnits i mitt liv.

Jag som författare älskar när skörhet, sårbarhet och styrka balanseras och fånga andra genom just detta.
Jag vill beröra de som läser och gärna att de minns boken och vill läsa en fortsättning. Jag vill fånga en nyfikenhet och spänning från första till sista sidan.

Min målsättning som författare är att beröra och väcka olika känslor hos läsaren och det gäller även min uppföljare till ”Blodröd snö” som heter ”Dödsdömd.” Inom kort kommer den ges ut och jag ger även ut två diktböcker ”Gränslandet” och ”Pusselbitar” som bland annat belyser psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa är tyvärr så vanligt och vardagliga motgångar och svårigheter vi alla drabbas av någon gång i livet och som kan ge en röst åt de som just då saknar en och styrka och mod till att bli förstådda och finna tröst i orden.

För själva skrivandet av deckarna fick jag in en rutin av att skriva när jag var mest kreativ i hjärnan vilket för mig blev på eftermiddagen. Då skrev jag 2-5 sidor på att A4 ark och sedan förmiddagen efteråt skrev jag in detta på ett skrivprogram i datorn och så fortsatte jag till böckerna kändes klara. När allt hade knutits ihop.

Något jag lärde mig till deckare nr två var att när den kändes klar fortsätta med att dubbla antalet sidor, så i mitt fall löste jag det med att göra två avslut i andra deckaren. Ett där det kändes klart och ett slutligt efter antalet sidor fördubblats.

Min första deckare var så kort men vad är rätt och vad är fel? För mig kändes det som ett nybörjarmisstag. Den enda kritiken jag fått var att just den läsaren önskade fler kapitel men jag överlade med mig själv att det också kunde betyda att den läsaren tyckte boken var så spännande att hon ville läsa mer, vilket jag efter ett tag också fick bekräftat.

Jag ska erkänna att när jag skrev min första ”deckare” visste jag inte att boken gick just under deckare förrän olika bokbloggare nämnde min bok som just det. Det var lite roligt. När jag skrev min första diktbok skrev jag av det jag skrivit ner på olika papperbitar och block från barn och tonårensperioden, sedan skrev jag till ytterligare dikter i samma tema. Jag har knackat på dödens dörr flera gånger och upplevt det mörkaste en människa kan möta och det printade jag ner och till slut kom ”Gränslandet” till.

Med min andra diktbok skrev jag mest sådant jag själv skulle behövt höra när det var som mörkast och svårast. Mer upplyftande och stärkande ord och meningar. Allt från vardagspepp till mer specifikt inriktade ord och texter som är meningen att hjälpa läsaren att känna igen sig i, de allra flesta kämpar med något. Så för mig blev det viktigt att i dikterna kunna finna hopp och tröst och boken fick som jag tycker det passande namnet ”Pusselbitar.”

OBS ”Dödsdömd,” ”Gränslandet” och ”Pusselbitar” kommer inom kort ut på marknaden. Just nu idag är det bara ”Blodröd snö” som redan finns ute på marknaden.

Jag trodde aldrig jag skulle skriva annat än dikter och inte ens dessa trodde jag att någonsin skulle göra böcker av och dessutom ge ut, det fanns inte med på världskartan. Det tog många långa år innan jag vågade ta det steget och jag hoppas att du som läser och kanske känner igen dig, vänta inte. Du är bra som du är och det du gör, tro på dig själv för det är något jag fortfarande kämpar med.

Alla har något unikt att berätta oavsett genre.

Jag är oerhört tacksam för varje själ som jag kan beröra på ett fint sätt med mina böcker, nu och i framtiden.

Hoppas du som nu läser blir en av dessa vackra själar

Här kan du köpa Blodröd Snö, men även hos andra bokhandlare.