Lena Lyckhäll gästar Allabokmassor.se med några tankar om att läsa.

Ingen kan ha missat debatten som pågår rörande oron att våra barn och unga får allt sämre läsförståelse. I en förlängning påverkar det livet i stort med svårigheter att ta till sig information, skriva egna korrekta texter, ett begränsat ordförråd, försämrad kommunikation och kanske svårt att få jobb. Det verkar som om alla som debatterar ämnet är rörande överens om att det ÄR viktigt att barn och unga läser, men hur ska vi få dem att bli läsande vuxna? 

Temat är brett så det kan vara svårt att greppa alla vinklar och åsikter som florerar. Jag ska dock försöka nå fram genom snårskogen utifrån begreppet litteracitet (literacy på engelska). Som f.d språklärare, numera specialpedagog men också som förälder och barnboksförfattare, har jag funderat på och läst mycket om litteracitet. Vad är det då, undrar du om du inte stött på begreppet tidigare. 

Litteracitet innebär enkelt uttryckt att man har en läs- och skrivförmåga, samt att miljön där man vistas (exempelvis i förskolan) främjar läsintresset. Det ska finnas böcker, lockande bilder, pennor, kritor och papper. Det ska sjungas och rimmas, högläsas och spelas teater så att små barn blir nyfikna och vill förstå och insupa, och därmed bli vana vid alfabetet, ord och texter. Nu är det inte bara förskola eller skola som ansvarar för att barn lär sig att läsa. Miljön i hemmet är ännu viktigare under barnets första år, och familjens beteende gällande läsning bidrar (eller bidrar inte) till små barns läsförmåga. Det här är jätteviktigt! 

Ett barns uppväxtmiljö består inte bara av mat och husrum utan också av människorna man bor tillsammans med. Finns det en bokhylla med böcker i huset, kanske en korsordstidning, en dagstidning, ett motormagasin eller andra texter som ligger framme, blir det naturligt för barn att se texter och se att vuxna läser eller bläddrar i tidningarna.  Även om barnet är för litet för att läsa och förstå blir beteendet ett naturligt inslag i vardagen. Samma sak gäller för att det finns kritor, pennor och papper som barnen kan få använda. Det är också viktigt att vuxna pratar med varandra och ibland med barnen om vad de läst. Det blir naturligt att prata om saker man har läst, sett bilder av eller hört på nyheterna. Naturligtvis ingår också att högläsa för barn, ändå från bebistiden tills barnet kan läsa helt flytande själv, i det beteende som vi vuxna kan bidra med.

Som barnboksförfattare är min tanke att jag bidrar på ett hörn genom att försöka skriva roliga och lockande böcker som barn vill läsa. Illustrationerna är väldigt viktiga i böcker för yngre barn eftersom det oftast är omslaget man ser först, och sedan kanske börjar bläddra i boken. Personligen har jag haft den stora glädjen att Annika Hirvonen har gjort illustrationerna till mina barnböcker Sommarkorven (2023) och Sommarkorven och taxen Sniff (2024) Utan hennes bilder hade böckerna aldrig kommit till.  Besök gärna hennes sida: https://www.klartjagkan.com/ 

Arrangörer för bokmässor kan bidra genom att lyfta fram barnböckerna mycket mer än vad som alltid görs. Att barnboksförfattare får vara de som intervjuas på de stora scenerna och på bra tider, istället för som ibland, förpassas till sämre tider och mer undanskymda platser på en mässa, bidrar till att lyfta barnboken. 

“Läsande barn blir läsande vuxna” har någon skrivit en gång, och det tror jag på. 

Besök mig på:

https://lyckhallshantverk.blogspot.com

Instagram: lenalyckhallskriver_och_laser