Som författare är man ofta ute på en ständig jakt efter sin nästa stora möjlighet – den där chansen som får någon att säga: ”Det här är en bok jag vill läsa!” Eller åtminstone någon som säger: ”Ja, den ser intressant ut. ”
Ibland nöjer man sig med att bara inte få kommentarer som ”Tar du medicin för det där” eller ”Du borde skriva om din spektakulära flykt från kokohuset istället”.
Det är knepigt när man både vill vara knepig och är lite knepig. Här har man skrivit något som känns unikt men som man nu ska kränga till en inte ont anande allmänhet som gärna vill läsa efter trygga mallar.
Och här är vi, jag och du, på en bokmässa. En plats där författare som jag hoppas på att min bok , min själ, ska hamna i händerna på en läsare som känner att det här är verkligen något för mig. ”Vad fint att någon skrivit en djupt filosofisk fantasyresa baserar på berättade i tv-spel och byggd på en berättartradition från en by där det bokstavligen bor tre människor. Det känns som den perfekta litteraturen för just mig som tror att världen egentligen består av pyttesmå gröna män som alla heter Georg och som ibland viskar åt mig att bränna ner det lokala bageriet.”
På en bokmässa är det lätt att känna sig som en liten fisk i ett stort hav. Och när man är författare till en bok som Hjälteresan, en roman om döden, acceptans och en filosofisk… jag vet inte riktigt vad Hösen är … som pratar om livet med en blyg älg, inser man snabbt att inte alla är beredda på attta sig an de djupt existentiella frågorna mitt i kaffeköerna och båsdisken. För det är just där man hamnar – i sitt eget lilla universum, bland alla de bokälskande själarna, men ändå ganska ensam när ingen riktigt vill höra om en döende värld och en hjälte som försöker förstå världen via en talande anka som egentligen bara säger ”kvack”.
Så kommer den verkliga frågan – försäljning. Där står jag, mellan ett gäng kändisar som säljer sina böcker om livscoaching och självförbättring, och en hög med ungdomsböcker om vampyrer och kärlek. Min bok, som blandar kvantfysik och humoristiska dödsreflektioner, är aningen mer svårsåld?
Jag är tammefan själv lite osäker på vad den handlar om? Varför skrev jag inte en deckare där någon med trassligt kärleksliv måste lösa ett ohyggligt mord (beskrivet i detalj) och det visar sig att mördaren inte är den man trodde utan någon i familjen som vill dölja en familjehemlighet kopplat till kvinnohistoria?
”Hej jag heter Tommy och har skrivit en bok där en älg som delar ut post och en ekorre diskuterar simulationsteorin. ”
”Ja, den är för vuxna.”
”Nej, jag har ingen som ser efter mig. Jag är här själv. ”
Om man ska vara ärlig – jag har inget emot att stå där och driva med mig själv. För ibland är det just det som får folk att stanna till och lyssna. En bok som inte riktigt passar in i normen, som inte försöker vara något den inte är.
En bok som inte är skriven efter en mall och som kanske också når ut till någon, kanske dig som läser detta, med en kontakt och något fint. Jag får visa en del av mig, min syn på livet och kanske tänker någon ”Det där var något jag inte förväntade mig. Jag kanske ändå ska prova på något nytt, vara öppen för lite nya perspektiv och upplevelser”
Om inte, ja, då har jag i alla fall fått uttrycka mig och haft några skratt på vägen.
Det borde vara intressantare att följa min hjälte gubben Sigvard på hans hjälteresa än att läsa om mig och min försäljningsresa. Men man säljer ofta sin bok med sin personlighet men det är ju för vissa som att komma obevämpad till en kniv-fight där dessutom någon dyker upp med en bazooka.
Men har jag lurar dig att läsa hit är vi kanske kompatibla? Det kanske finna något mellan oss redan nu?
Skulle du då snälla kunna köpa min bok jag behöver pengarna.
Tommy Bildstrom